The Dream.


(Klicka för större bild)

Du Hemliga Älskade

Ja, jag ska säga dig, att jag vill verkligen ända in i själen,
bara ta din hand och släpa iväg dig över hav och öppna landskap
på en cykel som kan flyga genom skogar som jag har målat själv.

Jag vill sannerligen bara få en ensam stund med dig,
så att ingen annan kan tjuvlyssna när jag med bestämd blick talar
om alla mina erotiska önskningar som bara du kan uppfylla.

Jag vill långsamt klä av dig och rita hjärtan och pussmunnar över hela din kropp.

Kan du inte bara ge mig den där ensamma stunden med dig, så att du själv kan få se
att jag är djupare, starkare och vackrare inombords än alla de andra flickorna.

Och aldrig hon stått så här på knä, aldrig har hon sänkt sig så lågt medans hon knöt
sina fingrar bedjande, ty hon har aldrig fallit i en sådan passionerad erotisk förälskelse.


Bara du Bara du, - Du hemliga Älskade

I min Trädgård

Ska du inte ta och komma till min lagom stora trädgård,
där vi kan sitta på den gamla bänken och hålla varann i hand, medan solen går ner.

Och sen lagar jag en romantisk middag till dig och
vi sätter oss på en filt på gräset och slukar den.
Och efter maten slår vi ut armarna och lägger oss på filten
och tittar upp i himlen och filosoferar om allting som livet innebär.

Sedan vrider vi våra ansikten och ser på varann efter en lång stund av tystnad som kom,
och sedan kysser vi varandra och somnar i varandras armar när natten fallit på.

Kärlek på 70-talet

1974 och jag cyklade på en cykel med tofsar på styrerna
till mannen jag älskade.
Håret blåste och blev stort och rufsigt och mannen ville bara klistra in
sina fingrar i det och kyssa mig hårt.

Och det gjorde han..

Jag slänge cykeln på marken
och där blev den liggandes i många timmar
med ena hjulet snurrandes snurrandes.

Jag hade målat mina läppar röda och de luktade sött som godis och min man slukade dom och kunde inte få nog.

Och över naveln slutade min gröna t-shirt, ty den var för liten men ack med flit och min man
han rörde med handflatan på min mage som letade sig upp mot mina bröst där han kupade dom långsamt men hårt.

Och jag njöt belåtet
log belåtet
och i slutet av denna akt
skrek belåtet

Jag är så trött. Så himla trött. Plugget tar all min energi. Men nej, jag ska inte misslyckas.

Åh vad skulle vilja...

Åh vad jag skulle vilja stå på mina knän och titta upp på dig med oskuldsfull blick och samtidigt köra mina händer långsamt in under din tröja och känna min handflator smeka din mage långsamt uppåt och sedan neråt igen.

Åh vad jag skulle vilja krypa på alla fyra i slowmotion mot dig med ett förförande leende och hamna över dig och blicka neråt på ditt ansikte och sakta närma mig dina läppar och kyssa dom fjäderlätt.

Åh vad jag skulle vilja att dina händer letar sig långsamt och varsamt längs mina lår och min midja och min rygg och genom mitt långa hår.

Åh vad jag skulle vilja ge dig erektion och känna hur du pulserar och blir varm och darrig.
Åh vad jag skulle vilja känna hur blodet blir fyllt med kärlek och flyter genom din kropp och värmer oss båda.

Och vad jag skulle vilja stå i bara underkläderna och känna din kropp trycka sig mot min bakom mig när vi står mitt i rummet.
Då jag skulle lägga ena min hand på ditt bakhuvud och le och be dig känna dig för innanför mina blommiga trosor.

Åh vad jag skulle vilja, bara vara med dig, ensam och titta upp i himlen
och egentligen inte veta vad som väntar.

Så o-avskalat som det kan bli. Inga konstigheter,
inget fuffens. Inget som är förskönat, inget som är bortklippt. All natural. I'M natural.

Fredagsläxor

Hoppfull. Hopplös.

Hur mycket kan man stå ut? Vart går gränsen? Vart BÖR gränsen gå? Har jag några? Jag vet inte. Kanske borde jag skaffa mig några. Jag längtar mycket. Men hur mycket kan man egentligen längta? Finns det någon gräns för att hur mycket man FÅR längta. Jag känner mig så förvirrad. Så orolig. Men ibland, ändå inte... Är det bara så att man helt enkelt har dagar som är lite sämre än alla andra? Eller vad är det som pågår?