Det var en gång, ett magisk träd, sådd och planterad av kärleksgudinnan Noemi. Det var det vackraste trädet på hela jorden och alla som gick dit och rörde vid det fann den sanna kärleken redan dagen efter.
Pff, den finns ju inte, tänker du…
Men jo, för länge länge sedan, på den tiden då människan fortfarande inte gjorde annat än att älska och ta hand om det som gudar och gudinnor planterat åt dom, så grodde den överallt, tack vare naturens alla magiska ting, som ännu inte blivit utrotade. Det var då människan gick naken runt och inte skämdes över sig själv, då sexistiska tankar och uttryck ännu inte funnit sig till rätta, då våldtäkter aldrig skedde, när ingen visste vad pornografi var för nåt, ty allt det skulle komma långt långt senare i våran tid. Det fanns så mycket kärlek, ja du anar inte.
Under denna tid fanns en prinsessa på jorden som härskade i ett land som kallades Minouri. Hon var till hälften människa, till hälften alv. Hon var en stark och fager kvinna och hennes namn var Eyowyn. Hon föddes under kärleksträdet och det var hon som höll det vid liv för det var hennes uppgift given av Noemi och så länge trädet mådde bra så skulle hon härska och alla människor skulle älska henne och så länge människor älskade så skulle jorden gro och gro och gro och nya växter med det allra underbaraste syret skulle komma till, gång på gång på gång. Eyowyn var inte bara vacker, hon var också en generös och omtänksam själ som aldrig kunde göra ens en fluga förnär. För henne var allt på jorden lika mycket värt - växter, stenar, vatten, djur, människor, ja allt du kan tänka dig som finns på denna planet. Allting var i harmoni. Alla varelser på denna jord behandlade varandra med respekt.
Sorgligt nog så skulle hennes skönhet till slut bli hennes fall, ty med tiden löpte människan allt mer amok och Moder Natur revs sakta ner, av förgiftade hjärtan och svartsjuka som var en oförklarlig sjukdom på den tiden. Ingen vet hur detta hat växte fram. Människan blev girig och blev till slut aldrig nöjd. Trädet utnyttjades och till slut ville den inte längre uppfylla människans inre önskan om evig kärlek. Eyowyns slott attackerades, hon flydde förgäves långa vägar till sitt träd och kramade sig fast och bad om förlåtelse över att hon inte kunde göra något. Men människorna kom och slet loss henne, med mycket kraft, ty hon var väldigt stark och höll sig fast, men till slut fick de loss henne och trädet klyvdes i två halvor. Eyowyn skrek av smärta och hon grät av smärta. Hon sträckte ut sina armar mot trädet och skrek, samtidigt som hon släpades bort och till slut såg hon inte trädet mer. Hon togs till fånga och låstes in en grotta bakom ett tjockt och grönt vattenfall. Fastkedjad och slagen, blev Eyowyn svag och trädet kände sorg och började sakta vissna och tills slut dog båda två och glömdes bort med tiden.
Himlens härskare grät och visste inte den rätta vägen ut, ty de var för vilsna i sina hjärtan. De som alltid hade ett svar stod nu bedrövade i mörker och sorg. Det sägs att Eyowyns tårar trängde in i marken och begravdes under hennes älskade träd som fortfarande står i två halvor. Och bara den som tror lika mycket på den kärlek som naturen har att ge, bara den kan finna tårarna och ställa allt till rätta.
Men någonstans djupt inne i en djungel, som ingen hittills funnit än föddes en flicka under en buske av guld. Hennes hy var gyllene brun och hennes hår var mörkt som kol. En ättling till Eyowyn placerad av en okänd gudinna.
Här är jag nu, och jag ska försöka ställa allt till rätta och jag ska få Eyowyn att vakna och härska ännu en gång.
will take away your pain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar