Visar inlägg med etikett Allmänt/Livstankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allmänt/Livstankar. Visa alla inlägg

Världens kanske mest komplicerade grej

Kärlek är inte enkelt. Det är så oerhört komplicerat, och desto mer ju äldre man blir.
Jag förstår mig inte riktigt på kärlek ibland, men vem gör det? 
Jag vet varken ut eller in ibland faktiskt, när jag är sådär riktigt kär... helt lost...

Och sån där kärlek som är så underbar ett tag, som kan bli ett riktigt helvete senare också. Eller att det helt enkelt upphör att existera. Jag blir så förvirrad.


Twitter

You can also follow me on Twitter!
I promise you, you will not be disappointed :)


There I will tweet and re-tweet about the best music, the best movies and all day-activities. I will also tweet different kind of photos and the funniest fashion :)


Twitter - Stephanie Hertzman  <---- CLICK!


Enjoy people!


Stephanie

Summertime 2012

Finally it's summertime in Sweden.
Living in Stockholm right now. At least to june this year.


Here's a list of things I wanna do before I move back home again!


* Eat soft ice-cream with my best friend
* Go to Debaser at least 7 more times
* Go fishing
* Visit as many museums as possible
* Sit in the parks
* Visit my favorite cafes
* Go to Gröna Lund
Love is a really strange thing. I can not seem to understand how it works sometimes. But then, who will ever understand it completly? I will write more tonight when I come home from work.


Bless for now.
Jag skulle vilja skriva att jag längtar efter att få ta på dig.
Jag skulle vilja skriva att jag så himla gärna vill låta min tungspets glida uppför din ryggrad.
Att jag är i total harmoni när du kysser mig.

Varför finns vardagspoesi?

Jag har vuxit upp lite. Det har min blogg också gjort, som ni kanske ser på dess utseende. Men den kommer fortfarande vara en blogg för er som är trötta på verkligheten ibland, som vill drömma er bort för en liten stund.
Jag kommer hädanefter att fokusera på att skriva om sådant som inte alls har med verkligheten att göra. Det finns en annan värld och hur ser den ut? Ja, det får ni veta om ni fortsätter läsa denna blogg :)

Här kommer det alltid att finnas nåt för alla som älskar att fantisera, som älskar musik och film och som älskar fotografier som inte är helt perfekt tagna men som ändå har det där lilla extra därför att ett foto ska inte alltid vara skarpt, det ska inte vara alldeles för genomarbetat. En bild ska säga dig något, även om det innebär att du inte riktigt ser vad bilden föreställer ibland. Du behöver inte heller förstå den, för riktig konst ska få dig att tänka efter. Och om den inte får dig att tänka efter, så ska du i alla fall kunna känna ett välbehag :)
En blogg för er som behöver en annan värld. Som handlar om vardagliga händelser i poetisk anda. Som har en drömmande ton över sig. En värld som är färgfull.

En värld som består av en flickas inre fantasier om livet, om kärleken och dess olika passioner, om musiken och vad som är äkta konst.

A passionate feeling. A passionate meeting. A passionate lover. 
I'm longing for a soul filled with music and freedom. 
Filled with love and a creative ability.
A soul to blow my mind away.
A hand in mine, 
as we walk away 
from the society.

The biggest of them all







Vi talar ofta om Johnny Depp och frågar om vad den mannen överhuvudtaget INTE kan eller har gestaltat? Ja, Depp är oerhört skicklig, men på senare tiden har jag funnit hans roller lite väl tjatiga. Det kommer så många liknade roller på rad att jag inte längre blir lika imponerad varje gång. Men absolut, Depp är en utav de bästa skådisar jag sett. Och så Brad Pitt, uuh, alla tjejer skriker av upphetsning. "Han är inte bara snygg, han kan spela också!" Och jo, det håller jag med om. Brad Pitt är utav en annan sort som jag uppskattar inom filmvärlden. Men dessa två har det tjatats väl mycket om, tycker jag. Jag är nästan lite trött på de två. Nästan så att de två känns lite överskattade, fastän de inte är det.


Men.

Leonardo DiCaprio. Här har vi en skådespelare som under sin karriär blivit en aning underskattad känner jag. Han har inte fått den uppmärksamhet han förtjänar, kanske lite pga. den "flickidols-stämpeln" han fick under några år. Men det känns lite som att det var de manliga kritikerna eller biobesökarna som hackade på DiCaprio. Varför då? Depp Och Pitt har väl varit lika stora flickidoler de också en gång i tiden, varför fick inte de någon skit-stämpel på sig? Jag skulle i alla fall vilja ställa frågan "Vad kan DEN HÄR mannen INTE göra??" när man talar om DiCaprio. För lik förbaskat gör han roller vi kan identifiera oss med, till skillnad från Depp vars roller bygger mer på fantasifigurer som Edward Scissorhands, Willy Wonka, Kapten Jack Sparrow, Tarrant Hightopp, Ichabod Crane, Sweeny Todd och en överdrivet snygg (men galant) hårding vid namn Cry-Baby.


DiCaprio gör roller som fängslar en för de är så djupa, känns verkliga och känsliga. Något jag tycker han behärskar är dialekter och personporträtt. Hans roll i Gildbert Grape (1993) hänför mig fortfarande. Redan då, så oerhört skicklig. Sedan hände något. Han tog en roll i Romeo and Juliet (1996) och sedan kom Titanic (1997) och efter det Mannen med järnmasken (1998). Han blev en ny flickfavorit och fick stämpeln som killen som aldrig kommer göra nånting större än roller som en snygg kille. Ca 2 år gick. Sen kom The Beach (2000) som fick en halvvarm mottagning.Ytterligare två år gick. Ingen trodde han skulle ta sig tillbaka till den topp han tidigare varit på. Men så exploderade det. År 2002 kom Catch me if you can och samma år kom även Gangs of New York. Och så kom Aviator (2004) i vilken han verkligen strålar. Sen kom The Departed (2006), Blood Diamond (2006),  Revolutioanry Road (2008), Shutter Island (2010), Inception (2010) och så J. Edgar (2011). 9 filmer med jämna mellanrum i rad de senaste åren, varav alla har blivit väl mottagna av så väl kritiker som biopubliken.


Jag hyser en stor respekt för den här människan. Han är så oerhört skicklig på det han gör och han kan konsten att välja en bra film. I alla fall de senaste 10 åren. Hans roller i  Gilbert Grape, Titanic, Revolutionary Road, Shutter Island och Inception har alla fått mig att gråta av olika skäl. Här är en människa som har gått in i sina roller så djupt att man till 90% alltid tror att det är så han är på riktigt också. Och vad var det för skitsnack om att det gick flera år tills han gjorde en bra film igen efter Titanic. Från 1991 och framåt har han med mycket jämna mellanrum spelat in en film och ingen av dem har faktiskt inte varit i närheten av usel skulle jag vilja säga.. Han har ständigt haft ett jobb. Jag känner att han tillsammans med bland annat veteranerna Depp och Pitt kommer bli något av en skådespelarlegend. Jag hoppas det i alla fall.

My room


Många har frågat hur jag bor och på vilket sätt jag gillar att inreda :)
Ja, nu bor jag för tillfället hemma, för att spara lite pengar. Jag orkar inte gå runt i hela huset, för det är ju egentligen inte mitt hus, men mitt rum kan ni gärna få se. Jag tycker att det är jättesvårt att fota rum faktiskt, så ni får bara en liten inblick. Så här ser det i alla fall ut när man tittar rakt in.
Det är ju pretty much it, då rummet inte alls är så stort. Men det tycker jag bara är mysigt :) Jag håller på att flytta om lite, så resten utav möblerna och rummet får ni se en annan gång. Här brukar jag i alla fall sitta och titta ut på ett halvstort träd och funderar över livet.

Om du klickar på bilden, kan du se den i större format :)



Jag har aldrig sett Tobey Magurie som någon slags "hunk" eller särskilt rolig skådespelare för den delen heller.
Men efter att ha sett honom i "Brothers" i en roll som är allt annat från glasögonorm eller oskyldig ung kille, har jag nu fått en helt ny syn på honom. Hans ansikte är en av de vackraste jag skådat inom filmvärlden. Och dessutom spelar han "elak" väldigt bra. Jag hoppas på att få se honom i flera sådana roller. Jag blev hänförd. Han är nu en nygammal favorit med filmer som Ciderhusreglerna, Wonderboys, Spider Man och Brothers.
Jake Gyllenhall behöver vi ju knappast tala om. Han har varit en självklarhet för mig inom filmvärlden, väldigt väldigt länge, med filmer som Donnie Darko, Brokeback Mountain, Jarhead och Zodiac.

Sommarlovet 2011

Åh, jag har träffat så många nya underbara människor under detta sommarlov.

Allt har bara gått min väg och allting har varit så fantastiskt, jag har lyckats åstadkomma så jävla mycket och det är med både glädje och sorg jag flyttar tillbaka till Norrköping nu.

Glädje över att kanske ännu ett spännande äventyr väntar mig i en gammal stad full av nya och gamla människor att knyta kontakter med.
Men med stor sorg att lämna de människor jag nyligen lyckats komma ganska nära i ÖREBRO, jag var nog fan inte redo att lämna er än.

Smedstorp detta år var fantastiskt.
De bokade artisterna var grymt bra, bland annat Å, To Get Her och Karnevalfolket som avslutade hela festen med sin spelning på natten.
Tack alla.



Jag är nog världens lyckligaste tjej just nu. Therese och Jovanna, tack för att ni finns.

Och jag kan just nu göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Det är så skönt att ha det så ett tag nu, det var länge sen.
För livet är för kort för att ångra det man gör, 
istället ska man nog ångra saker man inte gör, fast man nog jättegärna ville det. Men det är nåt man kan styra över själv, tack och lov.

Something I wrote a long time ago, when I 19 years old.

It is my birthday today. I am 19 years old now. Soon I will be what everyone calls: 
"a woman". This is my last year as a teenager and I don't really know what to do with this year. I'm writing in english, cause...? I don't know..No special reason. Maybe cause I like english...Everything sometimes, sounds so much better, so much deeper in english.


What do I do, on my last teenage-birthday? 
I'm thinking. As always. I'm dreaming, as always...


I remember once, when a man, older than me, told me that I am a beatiful girl that should not wait for a man to call me. And I hardly never do either. I know better than to wait for a man and his calls.
But I can't not help to think of antoher man, that is almost in my age that bewitch me with his words and his face, with the most beautful eyes in the world. He is the first man that I have ever waited for. And I don't really know why.
Not anymore.
He is magic to me, he is someone that I could fly around with in space.
I think of a pink elephant and stars all around...


But does he ever think of me? Does he want me?
I don't really know actually. Not anymore.
He treat me kind'a weird. I'm not sure if it's good or bad.
He is so mysterious. I can not seem to understand him all the time. What he is thinking. Or what he really wants. Sometimes, I'm sure that he doesn't know himslef, what is best for him.


He makes me sad. And I hate that.
But I am strong and will give him up, very soon.
Cause I deserve the best treatment from a man.
Yes and I am beautiful, and I am special.
And I don't wait for a man to realize that I am, what he have always wanted.


//Stephanie, 20/9-2005.

Vad ska man göra ibland? Jag har ritat. Fast det blev tråkigt efter ett tag.
Jag har lyssnat på musik, det blir aldrig tråkigt.
Hela huset sover, men inte jag. Inte lilla lilla jag. Som Arvid brukar säga. 
Lilla lilla Stephanie.
Klockan är halv ett på natten.
Jag tänker på drömprinsar och utomjordningar.
Jag tänker på naturen och hur jag vill springa omkring i den.
Jag tänker på att jag är liten faktiskt.
Jag tänker på ensamheten och vad som är ensamhet?
Jag tänker på färg-kombinationer.
Jag tänker på förförisk Jazz och svängig soul.
Jag tänker på framtiden.
Jag tänker på exotiska saker. Som att kyssa någon, länge och intensivt. 
Jag tänker på långt vackert hår. Och på öppna blusar. 
På långa fladdrande kjolar. På solbrända ben och glittrande ögon.

Så länge ingen annan vet, så kommer det vara starkt.
Så länge det finns en grönska som kan blomma, så kommer det att fortsätta.
Så länge jag håller dig på avstånd så kommer du alltid att vilja ha mer.
Så länge du inte öppnar dig för mig, så kommer jag också att vilja ha, lite mer.
Så länge vi inte glömmer bort, så kommer det alltid att finnas där.

En dikt om kärlek

Hur skriver jag en dikt om kärlek som verkligen gör att du förstår? Att du känner att det här, det är kärlek det?
Jag vill skriva en dikt om söt kärlek, glädjefull kärlek, lycklig kärlek... Hmm... 




Nej det finns ingen som inspirerar mig nu... Alltså just nu, vid detta tillfälle. Det får komma senare. Det får komma naturligt. Vill du vara den som inspirerar mig? Tja, bara att sätta igång.
Hej så länge :)